A confession

Jag är en väldigt råddig människa. Det vet alla som känner mig. Men jag håller på och bättrar mig, det vill jag tro i alla fall. För några år sen var det nästan skrämmande varje gång någon ringde på dörrklockan eftersom jag inte vill släppa in nån till min röra. Eller ska vi kalla det kreativa kaos så låter det lite bättre.

Nu när jag blivit med hus och familj går det lite bättre. De "offentliga" rummen försöker vi hålla någotsånär bra hela tiden. Det vill säga hallen, vardagsrummet och köken. Också toaletterna brukar vara presentabla. Sen tenderar det att svämma över lite i sovrummet. Ofta också i soffan i vardagsrummet som nu har blivit mitt kontor. Men det är snabbt fixat.

Sen är jag så lyckligt lottad så jag har ett arbetsrum. Ett eget. Där är det just nu översvämning big time. Många saker har inte ännu hittat sin plats och vi har dessutom stuvat in två bokhyllor till utan att jag haft tid att plocka in det som ska vara i dem. Och det blev en ond cirkel- eftersom jag inte ryms att jobba där behöver det inte vara städat, alltså blir det ett rum ditt jag ofta bär in saker jag inte vet var jag ska ha. Fortfarande hittar jag det jag söker, men jag hoppas ändå det ska bli ändring nu i sommar.

Jag har tagit tre "före"-bilder och om jag nångång, nej NÄR jag blir klar ska jag modigt visa dem alla. Tillsammans med de fantastiskt fina "efter"-bilderna förstås. För det kommer ju att bli superfint i mitt lilla krypin. Visst?

Ett litet ps: Vad ska man göra med sin brudklänning??? Ska jag spara den eller sälja? Det är en ganska tidlös modell så den borde inte vara svårsåld. Jag kommer ju inte att använda den igen, men borde man spara den som minne? Å andra sidan är det ett väldigt dyrt minne att ha hängande på utsidan av ett skåp dessutom....